Grannfejden fortsätter...
Eftersom jag kände mig risig under gårdagen och var helt däckad när jag kom hem från jobbet så bestämde vi oss för att sova tidigt. Vi kom i säng vid tio och somnade väl ganska direkt. Grejen är att varenda gång som jag verkligen behöver sova av någon anledning så lyckas idioterna ovanför sabba det. Samma i natt. Runt ett väcks vi av en jävla massa skrikande och sparkande på dörren till trapphuset.
-ROBIIIN, ROBIIN (Robin är för övrigt pojkvännen)
Hon hade väl troligtvis glömt nyckeln och kom inte in. Smart som hon är så tror hon att hon antingen kan skrika upp den eller sparka upp den...Till slut kommer hon på att det finns mobiler så hon ringer upp till Robin.
Så blir det lugnt ett tag och vi somnar om. Sen fortsätter det som det brukar, de går ut och in från balkongen. Sitter där och skriker, inte samtalar, utan skriker. När jag blir väckt vid tjugo i fyra för trettioelfte gången i ordningen så får jag nog, öppnar balkongdörren och vrålar tillbaka att de får hålla tyst om de ska vara på balkongen. Tro det eller ej, men folk försöker sova. Först vrålar hon tillbaka att hon inte hörde vad jag sa (konstigt så som de härjar). Jag upprepar mitt budskap och då säger hon att de försöker. Ha ha ha! Jag blev då om möjligt ännu argare och sa att antingen håller de tyst eller så ringer jag till trygghetsjouren så får de böta, god natt!
Äntligen! Tystnad. Efter en tämligen kort stund går de in. Skriker och grälar en stund, men sen blev det tyst och Mathilda och Johannes somnar och kan sova till klockan ringer.
-ROBIIIN, ROBIIN (Robin är för övrigt pojkvännen)
Hon hade väl troligtvis glömt nyckeln och kom inte in. Smart som hon är så tror hon att hon antingen kan skrika upp den eller sparka upp den...Till slut kommer hon på att det finns mobiler så hon ringer upp till Robin.
Så blir det lugnt ett tag och vi somnar om. Sen fortsätter det som det brukar, de går ut och in från balkongen. Sitter där och skriker, inte samtalar, utan skriker. När jag blir väckt vid tjugo i fyra för trettioelfte gången i ordningen så får jag nog, öppnar balkongdörren och vrålar tillbaka att de får hålla tyst om de ska vara på balkongen. Tro det eller ej, men folk försöker sova. Först vrålar hon tillbaka att hon inte hörde vad jag sa (konstigt så som de härjar). Jag upprepar mitt budskap och då säger hon att de försöker. Ha ha ha! Jag blev då om möjligt ännu argare och sa att antingen håller de tyst eller så ringer jag till trygghetsjouren så får de böta, god natt!
Äntligen! Tystnad. Efter en tämligen kort stund går de in. Skriker och grälar en stund, men sen blev det tyst och Mathilda och Johannes somnar och kan sova till klockan ringer.
Kommentarer
Trackback